Så kom den äntligen, min sons första jul.
Dock kände ingen direkt någon jullycka och stämningen i huset var verkligen inte på topp. Min sambo hade nu inte sett sin dotter på två månader och var mitt uppe i en process med familjerätten om att få besöksrätt. Detta gjorde att han var stressad och på sämre humör än vanligt.
Men jag gav inte upp jag skulle göra det bästa av denna jul för min sons skull.
Jag köpte julgran, pynt och massa julklappar till båda barnen trots att jag visste att enbart ett barn skulle vara där och öppna dessa.
Vi skulle fira jul hemma hos oss tillsammans med hans familj, men det skulle bli ett knytkalas så att alla fick bidra med mat.
Middagen gick bra och vi kom undan utan bråk eller våld. Efter middagen ville min sambos syster och hennes tonårsbarn gå hem till sig för att spela lite wii, då de bodde endast två dörrar bort sa jag att vi kommer förbi sen. Min sambo skulle dock absolut röka gräs först och somnade. Då han sov tänkte jag att jag och vår lilla son kunde gå till systern ett tag då vår jul inte skulle bli drabbad av hans droger. Vi hade det jättetrevligt hos systern, spelade just dance och pratade massa strunt, precis som vilken normal familj som helst. Dock när jag kom hem var sambon vaken och fly förbannad för att jag hade gått utan honom, för att jag tagit hans son på julafton när han borde varit där när han vaknade. Det blev den vanliga rutinen om hur värdelös jag var, samt de vanliga hårda tagen kring min käke. Min enda tanke var "en vacker dag kommer han döda mig och vad händer då med mitt vackra barn?"