I början av min tid i England kändes allt riktigt rätt och bra! Vi åkte till Sverige och hälsade på under Nyår och sedan igen i Februari när jag fyllde år. Visst vi kunde bli osams ibland och då märkte jag av hans aggressiva sida, men så farligt var det inte. 

När jag var så pass långt gången att jag inte skulle kunna flyga utan läkares tillstånd började mitt mardrömsliv. Han hade ju äntligen isolerat mig från alla jag kände. 

Det började med mycket psykisk misshandel. Jag fick höra hur värdelös jag var, att ingen annan någonsin skulle vilja ha mig, att jag kunde ta MITT ofödda barn och dra därifrån etc etc.. Var skulle jag ta vägen? Mitt barn? Det var ju lika mycket hans barn som mitt. 

Dagarna blev längre och allt kändes tungt, samtidigt som jag var övertygad att vi hörde ihop, jag hade ju ingen annan så detta måste fungera. 

Men det var inte bara jag som for illa, hans före detta (mamman till hans dotter) hade det inte heller så lätt. En dag när hon ringde för att säga att hon skulle hämta barnet blev de osams och han sa till henne att om hon kom dit med en massa män skulle han skära upp var och en av dem. Sedan tog han en machete och satte sig utanför på en bänk och väntade! Var i hela friden hade jag hamnat någonstans?! Till hans stora förvåning dök hon inte upp utan istället svängde polisen in på gården och han blev tagen till häktet för olaga hot. Detta kanske skulle bli min chans att bli fri? Men hur? Och var skulle jag som var gravid ta vägen? Barnet måste komma först nu. 

Det tog dock inte många timmar innan han var hemma igen och hade kommit undan helt utan straff! Vad har de för rättssystem undrade jag?! 

Detta är dock bara början på denna mardrömsresan och värre skulle det bli.