Alla dessa bråk och all psykisk misshandel jag genomgick fick mig att fundera över vad det berodde på. Enligt honom berodde allt som hände alltid på mig, jag var misslyckad, värdelös etc etc...
Han hade börjat jobba på ett långt projekt med att totalrenovera ett hotell, så vi visste att han hade jobb i några månader framöver vilket gav oss möjligheten att börja leta efter en egen bostad.
Jag ville inte bo hos hans föräldrar när barnet kom, och jag tänkte att det kanske blev bättre med alla bråk om vi flyttade till något eget.
Vi började leta för fullt efter någonstans att bo. Enda kriteriet vi hade var att vi behövde tre sovrum, ett till oss, ett till hans dotter och ett till vår ofödda son.
Vi hittade ett litet hus (klassiskt engelskt radhus) som passade oss alldeles utmärkt och i juni 2011 flyttade vi in, två månader före beräknad födsel.
Jag insåg snabbt att saker och ting enbart blev värre av att vi bodde ensamma. Nu hade han all makt över mig och ingen var där för att gå emellan när saker blev för våldsamt. Enda som skyddade mig nu var att jag bar vårat ofödda barn i min mage.